Hjulen på bussen rullar vidare
Förra inlägget försvann någonstans i mellanlandet täckning, icke täckning. Det finns ingen eller mycket dålig täckning i bergen. Kortfattat ( som om jag skulle kunna vara kortfattad) handlade inlägget om våra underbara dagar i Queenstown med sol, bad, träning för egentid och åldersnoja. Blev förälskad i Queenstown Garden. Vilken 20 åring ( ja, vi associerar oss ju med 20 åriga backpackers) förälskar sig i en trädgård med rosor och andra träd och buskar?
Skrev också om husbilen som börjar tära på min och Johnas kärleksfulla relation. 42 dagar i en husbil, 9 kvm att samsas på, 3 barn, flera kalla och regniga dagar. Om ni tror att vi bara kastar slängkyssar och vackra ord efter varandra och varje kväll njuter av att se varandra djupt i ögonen kan ni fortsätta tro det. Men hallå! Vi är ju inte nykära. Det blir en och annan grymtning till varandra efter mer än halvtid. Tur att vi är så innerligt kära, inte kan hitta någon bättre och kan skratta åt eländet. För roligt har vi och trots eländet njuter vi.
(
Tänk att just vår familj, som älskar bajshumor, skulle hitta denna sten. Jag har bajsat står det på ena sidan, jag bajsar på andra😜)
Men tack och lov för träningstillfällena. Ensam i regnskogen, radioprogram i lurarna och svetten som rinner. Det är kärlek! Nu är vi vid Fox Glacier. Återkopplar senare. Jag, Nova och Vilma myser ( jag fryser)i husbilen. Hugo och Johnas är tappra bergsbestigare i regnet.
Puss och kram på er alla. Hoppas ni åtminstone har det kallare än oss där hemma i Sverige.
Vi har det i alla fall bättre än dem som måste stå utomhus och laga frukost. Nu har vi dessutom fått tag på knäckebröd.
