Dag 4 och 5, en av de vackraste platserna i världen
Lämnade Kerikeri efter att ha badad i en liten bäck. Vi fick lov av en fiskevakt i en hamn att campa där trots campingförbud. Han var från England och hade bosatt sig i NZ för 23 år sedan.
Sen vidare mot Henderson Bay. En hel lång beach endast för familjen Wremborn. Vi klättrade ut på sandstenar eftersom det var lågvatten. Såg stora krabbor och sjöstjärnor. En underbar vacker strand, havet sköljde in över den vita sanden. Tystnad, förutom havets brus och en del fågelkvitter. Inte en människa i sikte.
Från Henderson Bay åkte vi rakt upp till Cape Reinga, där "Pacific Ocean meets the Tasman Sea. Där Maorierna tror att själen färdas vidare efter döden.
På en av den nordligaste punkten står en vacker fyr. Havet omger dig i ca 250 grader. Du står högt upp medan havet slår mot klipporna nedanför. Går man för nära kanten känns det som man ska sugas ner. Mycket har hänt vid Cape Reinga sedan vi sist var där 1999. Nu har de byggt en väg ner med viloplatser längs med vägen och information om platsen. När vi var där sist var den 10 min långa promenadvägen en stig. Dessutom är vägen upp mycket bättre. Vi blev åter igen hänförda av platsens skönhet. Svårt att bli annat på en plats som denna. Man känner sig ödmjuk inför naturens skönhet.
Dagen efter återvände vi för en promenad längs med klipporna som mötte havet långt där nere. Nova i bärsele och Hugo och Vilma gick nära oss så de inte skulle komma för nära kanten. Jag älskar att promenera och Hugo och Vilma är också otroligt uthålliga och roliga att gå med. 5-6 km är inget problem för dem. Bara man tar det lugnt, pausar vid behov, sjunger eller pratar om roliga saker och berättar och fantiserar om omgivningen och, viktigast av allt, aldrig bär dem. Börjar man bära barn, vill de aldrig gå. Barn är fenomenala på att få som de vill och har man väl börjat vet de att möjligheten finns. Så ta god tid på dig och ha gärna något att dricka och äta med dig. Barn klarar mycket, mer än många av oss vuxna, bara det är roligt. Tänk så mycket spring de har i benen. Säg den som aldrig önskat sig den energin som barn har?
Campade natten mellan dag 4-5 på en naturcamping i Sandy Bay. Kan verkligen rekommendera den. Parkerade vid ett gäng ungdomar. Den ena kom fram till oss och varnade för att de kunde bli lite högljudda och spela musik till sent. Det är lugnt svarade jag. Barnen sover tungt och vi tycker om musik. Hur gamla tror dom vi är??? Natten blev kall, 9,5 grader i husbilen. Led med de som tältade.
Hade tänkt sova ytterligare en natt på norra udden i Spirits Bay men beslutade oss tillslut för att fortsätta till Houhora för att ladda upp proviant. Tips! Ta med mat för fler dagar om ni vill stanna, för det kommer ni vilja. I Houhora bodde vi på vår första camping. Wagners holiday park. Fin 3 stjärnig camping. Tvättade upp, duschade och njöt av värme i husbilen. Mötte ett par fram Schweiz som var ute och reste jordenrunt, de hade varit ute i nästan ett år och skulle snart åka hem igen. En nyazeeländare hade sin husbil uppställd på campingen. Har var i 55 årsåldern och hade bara varit på sydön en gång i sitt liv. All ledig tid spenderade han i sin husvagn. Tänk vad han missar att uppleva. Just därför jag i dagsläget inte vill vara fast i ägandet. Fick min första och andra löptur på Nya Zeeland. Man får passa på när det finns dusch.
Snabbvisit på 90 mile beach. Inte världens vackraste strand, men lång. Bilar kan köra på stranden från Ahipara och nästan hela vägen till nordligaste punkten. Har man bråttom tycker jag man kan strunta i 90 mile beach och hellre stanna på de vackrare stränderna på östsidan. Nästan längst upp på östsidan ligger en strand med världens renaste och vitaste sand.
Nu hoppas vi hinna nå Paihia i Bay of Island, nära Kerikeri där vi var tidigare. Kanske blir det en båttur imorgon om det är fint väder.
Vårt största problem för tillfället; vad äter man i en husbil som är lättlagat, billigt, går snabbt och samtidigt är barnvänligt och nyttigt?
skriven
Hejsan.
Vilka härliga bilder och också det ni får uppleva.Känns bara som att tiden ni varit borta känns mycket längre än vad den varit hittills. För oss här hemma känns det som att tiden får gå fortare. Saknaden efter er och barnbarnen var extra stor under söndag och måndag och då önskade jag att jag varit med på Nya Zeeland.Tur att du är så duktig Anna på att skriva om era upplevelser. Fick vykort i går från er och det värmde.
En som saknar er mycket.