thewremborns.blogg.se

Tillbringade fösta dagarna på Sydön i Kairoua. En fin kuststad som är känd för sina valsafarin. Eftersom jag varit olycklig över att ha missat valsäsongen på Gold Coast var det självklart att boka en tur. Det enda problemet var att man inte fick ta med barn under 3 år. Vi ville ju inte lämna Nova till en nanny så bokade 2 turer. Barnen var exalterade. Vi förberedde dem genom att bläddra i böcker och försöka förklara hur stora spermavalarna är. På morgonen dag två, gick jag och Vilma, spända av förväntan, mot terminalen. Väl där pratade jag med samma hjälpsamma man jag dagen innan fick hjälp av. Han mindes oss, kom till och med ihåg vårt efternamn, och det vill jag lova är det många som har svårt med, och förklarade att de inte hade sett några valar de 6 senaste turerna. Jag tog beslutet men ville jag fick jag gärna avboka, något som jag gjorde. Barnen och Johnas blev såklart besvikna. 

En av mina stora drömmar har alltid vara att simma med vilda delfiner. Bokade därför in mig på en sådan tur istället. Tyvärr kunde inte barnen följa med, utan åkte och besökte en sälkoloni istället, så jag åkte ensam. Vilken upplevelse!!! Förutom att simma med valhajar, som jag och Johnas gjorde på Filippinerna 2005, är detta en av de största upplevelserna jag varit med. Delfinerna var överallt. Det var ca 100 delfiner, snabba, lekfulla och helt fantastiskt smidiga. Vattentemperaturen var ca 12-13 grader och våtdräkten var 5 mm +5mm jacka. Trodde jag skulle frysa, kändes väldigt kallt när jag precis kom ner i vattnet, men blev helt uppslukad av upplevelsen och gick helt in i interaktionen med delfinerna. Jag sjöng i snorkeln, gjorde olika läten och delfinerna blev jätteintresserade. De simmade rakt under mig, runt mig och jag simmade i cirklar. Vi tävlade om vem som cirklade snabbast och såklart vann delfinen. Flera varv kunde vi göra. Delfinen var bara någon decimeter från att jag kunde röra den. Nära men med kontrollerat avstånd. Ett tag blev jag trött, vilade lite och då kom en delfin under mig, vände snabbt tillbaka och så var leken igång. Vi var ca 14 som simmade, de flesta gick upp efter 15-20 min. Vi var 6 st som var kvar i 40 minuter. Hade kunnat stanna 40 minuter till. Var hög efteråt. Om alla fick möjlighet att göra detta skulle ingen behöva droger. Ruset varade länge. Känner fortfarande av det. När jag låg där i vattnet kände jag att dör jag nu, så dör jag i alla fall lycklig. Kostade $170, stax under 1000kr och det var billigt för den upplevelsen. Värt varenda krona. Bra service dessutom. Tack Dolphin encounter, Kaikoura!!! Vi återkommer snart och hoppas då på bättre tur med vårt valsafari. 

Tredje dagen åkte vi till Christchurch. Den största staden på Sydön som för 2,5 år sedan drabbades av en stor jordbävning. Vi hade blivit förvarnade att staden fortfarande bar stora spår från jordbävningen men ändå var det hemskt att uppleva på plats. Torget, mitt i staden, var omgivet av tomma, övergivna hus. Kyrkan på torget hade stora skador. Många ytor var tomma eftersom de hade rivit ner skadade hus. Överallt vägarbeten. 

När vi åkte ut en bit utanför staden var idrottsanläggningar utrymda,bostadshus tomma, snedställda, många hus hade sjunkit och vägar spruckit. Vi ser mest av det som är över jordytan men det som man kanske inte tänker på är alla vatten och avloppsledningar som går under marken. Trots att dessa 2,5 år har passerat och de gjort mycket, fanns mycket arbete kvar. Tänker dessutom på alla dem som dog i jordbävningen och deras familjer och bekanta. De har upplevt en mardröm. Att man stannar och fortsätter att leva under detta hot med risk för fler jordbävningar kan tyckas konstigt men i Nya Zeeland är detta en del av livet. De älskar sitt land. Mitt på torget hade ett hus av blommor placerats ut och pallar av konstgjort gräs att sitta på. Ett sätt att erbjuda glädje i kaoset. Dessutom hade byggstängslen dekorerats med vacker konst. 

Människan är är bra liten mot jordens krafter. Det gäller att ta vara på livet här och nu.