Nya äventyr med hajar och Steve Irwins pappa.

Nu ska ni få höra. Vi har än en gång varit lyckligt lottade och haft möjlighet att besöka Det Stora Barriärrevet. Efter att vi hade besökt Cape Tribulation tog vi en lugn dag vid poolen. I fredags tog vi en båttur ut till det yttre Barriärrevet. Efter ca 90 minuters båttur och 50km ut från hamnen var vi framme vid pontonen vi skulle tillbringa dagen på. Tre dyk hade vi tid att göra och vi klunsade om vem som skulle få göra två dyk. Jag vann den första klunsen, Johnas den andra och Johnas den tredje. F...n! Det finns vissa klunsar som är viktigare än andra och så förlorar jag. Riktigt irriterande. Ja, ja, livet går vidare, jag var jätteglad för Johnas skull (NOT) och jag gjorde första dyket. Kommer ni ihåg min tidigare beskrivning om hur underbart det är att dyka? Det var lika underbart nu om inte ännu bättre. Vi gjorde ett ”drift dive” vilket innebär att havsströmmen hjälpte till att föra oss från ett ställe till ett annat. Precis när vi kom ner kom en stor grå revhaj svepandes förbi. Den var väldigt nyfiken på oss och cirkulerade runt omkring oss innan den svängde sin stjärtfena och gav sig av, vidare ut i det stora blå. Pulsen gick upp något. Wow! Någon minut senare, ytterligare en haj. Denna gång en mindre ”white tip reef shark”. Lika vacker i sina rörelser. Sen en stingray, ytterligare två ”white tip reef sharks”, anemonfiskar, olika sorters småfisk och andra lite större på ca 1 meter samt fantastiskt vackra koraller i olika färger, både mjuka och hårda. Under en utskjutande klippa låg flera barracudor. Avslutade dyket med två jättemusslor. Var oerhört nöjd med mitt dyk. Alla jag dök med var erfarna och avslappnade vilket gör upplevelsen bättre. Johnas däremot hade lite otur med sitt dyk. Oerfarna kineser överallt som inte hade koll på sig själva och inget vidare att se annat än en jättemussla och småfisk. Johnas andra dyk var bättre. Då fick även han se en stor grå revhaj. Det var med sorg i hjärtat vi åkte därifrån. Dels för att det säkert kommer dröja länge tills vi kommer tillbaka till Barriärrevet igen och dels för att vi inte hann snorkla med Hugo och Vilma eftersom en av oss vuxna hela tiden var upptagen med ett dyk och den andra var själv med alla barnen. Ibland måste man vara ego för att själv få uppleva något men det känns inte roligt. Tack vare snälla barn gick det bra ändå. Medan Johnas dök åkte vi ”glass bottom boat” gick ner i en undervattensubåt samt tittade när de matade fiskar och lyckades då se en haj till Hugo och Vilmas förtjusning. Får de sedan något gott att äta är lyckan gjord. Barnens upplevelser mäts helt klart i hur mycket gott de fått att äta. Hugo och Vilma hittade dessutom två lekkamrater på båten hem. Två äldre damer från Canberra som satt snett bakom oss. Oj, vad de busade. Vilma var salig. -"Mamma, det var dem bästa kompisarna jag haft här i Australien någonsin. Synd att de inte bor i sjuan, bredvid oss, för då skulle jag lekt med dem hela tiden". Vänskap har ingen ålder. På lördagen hade jag huvudvärk men Johnas, Hugo, Vilma och Nova gick till lagunen och fick äran att träffa Steve - den där galna Australienaren som bollade med ormar, krokodiler och spindlar och tillslut dog av en stingray - Irwins pappa. Johnas fick en pratstund med honom och barnen var sitt rithäfte. Nu sitter vi på flygplatsen i Cairns. Lämnar denna fina stad för denna gång. Igår, efter att ha hängt i lekparken där Hugo hittade flera kompisar, tog vi några öl. Inte ofta vi tar oss råd till det men det måste vi göra oftare om budgeten tillåter. Flyget är försenat 3 timmar. Johnas tog hand om familjen genom att fixa vouchers för 40 dollar så nu har vi gratisätit ”Hungry Jacks” (Burger King) och druckit kaffe samt ätit muffins. Vill verkligen tacka vår lyckliga stjärna för 3 fantastiska barn. Alla nya upplevelser (nästan;-)möter de med en positiv attityd och ett leende vare sig det är förseningar, buss/bil/båtresor, värme (här är det ca 35 grader) nej till glass eller äta ute m.m.
1 Ancie Wremborn Almerfors:

skriven

Helt underbar upplevelse hoppas att ni får många sådana.Det är verkligen livskvalitet.Måtte barnen komma ihåg allt de får vara med om. Dom måste få snorkla också,jag är säker på att de inte vill göra något annat efter det. Farmor vet. Älskar er, puss o kramar. PS Vi har det härligt i Spanien också och hoppas få stanna till i slutet av nov.

Kommentera här: