Nu pågår det flera "bushfire" i Australien, främst i New South Wales. Hundratals hem har förstörts. De pratar mycket om att människorna som bor i utsatta områden måste ha en evakueringsplan. Inte bara hus utan hela områden brinner ner. Måste vara hemskt att leva under det hotet. Att varje år oroa sig. En tanke till alla drabbade i NSW.
Våren här har varit varmare än vanligt och de tror att även sommaren kommer bli varm. Detta leder troligtvis till fler stormar och oväder. Vi får väl se vad som händer. Än så länge oroar vi oss inte utan njuter av nuet och tar det när och om det kommer.
För 3 dagar sedan körde jag och Johnas cirkelträning i lekparken medan Hugo och Vilma lekte. Lekparker är fantastiska träningsställen. Där fanns nät att klättra i, höga kullar och berg, bänkar och annat som är bra att använda till träning. Hugo, som älskar "plankan" vann som vanligt. Fattar inte hur han kan vara så grym och se så obesvärad ut. Barnen är jätteglada när det är dags för träning. De är gärna med och kör olika övningar. I förrgår tog jag en promenad längs med stranden. Tanken var att jag skulle springa och ta igen de träningstillfällen jag tappade i Cairns men ville hellre gå, njuta av musik och insupa atmosfären istället för att flåsande pina mig själv och undra när jag kan vända tillbaka. Tycker om att springa men undrar alltid när jag ska känna mig fjäderlätt och sväva fram. Hann under promenaden njuta av allt som hände runt omkring mig. Först kom två hästar galopperande förbi mig. Det var två ridande poliser. De måste ha det bästa jobbet. Sen blev jag helt tagen av alla de som kite-surfade. Wow! Det måste vara en av de mest svåra, härligaste och krävande sport att utöva. Var tvungen att sätta mig och titta hur de gjorde. I hoppen svävande de flera tiotals meter och fort gick det. Kan tänka mig att det krävs en hel del styrka och kontroll för att inte repen som håller i skärmen ska snurra sig runt halsen eller andra kroppsdelar. Efter ytterligare några minuters promenad sprang det ner ett 20 tal tjejer ner i vattnet med varsin surfbräda under armen och började paddla ut i vågorna. Det blåste säkert 15-20 sekundmeter men ändå paddlade de ut mer än 100 m ut i vågorna. "Water safety" stod det att de tränade. Wow! Åter igen blev jag imponerad över deras uthållighet och alla aktiviteter som sker på stranden. Vände tillbaka vid Surfers Paradise.
Igår var första dagen med dåligt väder. Det var kyligt och regnet hängde i luften. Jag var på en mammaträff med Nova och Johnas var i ett shoppingcenter med Hugo och Vilma. Bra att dela upp oss ibland. På kvällen var vi bjudna på middag hos en nyfunnen vän i den lägenhet vi ska bo i efter Nya Zealand. Det var supertrevligt! Där var också en annan svenska och hennes två barn så Hugo och Vilma fick äntligen leka "på svenska". Det är ovärderligt med alla tips man får och erfarenhetsutbyten man gör när man träffar andra i liknande situation. Idag poolhäng och stranden. Sen lördagsmys. Har dessutom lärt känna en ny person som bor i samma byggnad. En person "born and raised" på Gold Coast. De är svåra att lära känna och hitta. Hugo och hennes son brukar leka i poolen. Hennes föräldrar reste mycket med henne när hon var liten. De reste jorden runt 3 gånger, först när hon var 4, sen vid 9 års ålder och sist vid 12 års ålder. Hon har många historier att dela med sig av. Kanske ska bjuda över henne på en barbeque eller ett glas vin någon dag?
Hugo och Vilma tackar för paket igår. De blev superglada över tidningarna, godiset och leksakerna ända från Sverige.