Drömmen om sköldpaddor
Wow! Igår var vi med om ytterligare en magisk naturupplevelse. Klockan var 19:20. Vi hade anlänt till naturreservatet Mon Repo. Mörkret hade sänkt sig över oss och det var dags för informationsstunden. Då ropar de i högtalarna.
-Group 1, we have something for you on the beach. You have to leave now.
Spända av förväntan, som barn på julafton, reste sig alla i grupp 1. Vi trevade i mörkret ner till stranden. Stjärnhimlen var magisk. När den är som bäst hemma är den inte ens i närheten av vad den är på södra halvklotet. Vinden friskade och alla försökte komma längst fram. Vi satte oss i ring runt en parkvakt. Hon hade en hand nerstoppad i sanden. Sen såg vi 2 små sköldpaddsbebisar i en liten inhängnad. Hugo och Vilma satt längst fram. Sen började det. Det fullkomligt välde upp små sköldpaddor, hatchlings, ur sanden.
Små söta men starka tog de sig fram genom sanden och slussades ner till inhängnaden. Under tiden såg vi även flertalet stjärnfall. Magiskt! Vi fick möjlighet att njuta av dem länge, ta på dem och sedan se dem ta sig ner till havet. Jag med Nova på magen, Hugo och Vilma fick den fantastiska möjligheten att med ficklampor forma en ljustunnel som sköldpaddorna följde ner i vattnet. Sköldpapporna följer nämligen ljuset. De kröp mellan våra ben, över våra fötter och vi var bara sååå lyckliga. Vi ville bara stanna där, falla ner i sanden, njuta av stjärnorna, den ljumma vinden och smälta upplevelsen.
Blev erbjudna att få se ytterligare en kläckning men kände att vi slutar på topp. Annars fanns risk att Nova skulle bli hungrig och gnällig. Istället åkte vi tillbaka till motellet.
Nu har vi sett och simmat med sälar och delfiner, sett kaskelottvalar, en knölval, klappat och matat kängurus, hållit och klappat en koala, hållit i en krokodilbebis, sett och dykt med hajar, sköldpaddor, baracudor, fiskar i regnbågens olika färger.
Ingen spindel eller orm så långt ögat kan nå. Bara helt underbara fullkomligt fantastiska djurupplevelser. Det är det här som gör resandet så värt alla pengar det kostar. De uppoffringar som sparandet innebär är så värt det. Det är en gåva att få bjuda sina barn dessa upplevelser. Innan Hugo somnade sa han:
-Mamma jag är så lycklig.
Själv drömde jag om sköldpaddor hela natten.