Vi överlevde, trots fastkörning, Tarantella och träd över körbanan
Äventyr till max. Kanske lite för mycket äventyr med 3 små barn men som vanligt löser sig det mesta med lite is i magen, humor och jävlar anamma. Och så en vinsch.

(en av de bredaste och bästa vägarna)
När vi bokade biljetten över till Fraser Island, världens största sandö, frågade vi om det var ok att köra egen bil.
-No worries, as long as it's a 4wd.
Vi kom nästan 1 km ner i skogen och så var vi fast. Kom ingenstans. Värmen var tryckande, vi hade ingen täckning på mobilen och var osäkra på vilken väg vi åkt in på. Jag och Johnas kände HJÄLP!!! Vad gör vi??? Klockan var 14:00 vi hade inte ätit något sedan frukost.
Johnas gick ut för att skotta sand med en leksaksspade. Jag kände mig smått hysterisk. Nova skrek, det var varmt i bilen och ingen annan bil kom. Vi bestämde oss för att jag och barnen skulle stanna i bilen och Johnas skulle gå tillbaka och försöka få täckning på mobilen och ringa efter hjälp. Jag skickade med honom vatten. Alla som har gått i stekhet djup lös sand i strålande solsken vet hur tufft det är. Johnas slet, tappade tofflorna, brände sig i sanden och oroade sig över att ha lämnat oss utan telefon. Dessutom var det uppåt i ca 700 m. Vid ett tillfälle var det en elbro som han var tvungen att ta sig över utan att få en stöt.
Jag oroade mig över Johnas, över att bilen skulle stanna för då skulle vi bli stekta, över att Johnas inte skulle komma så att jag skulle bli tvungen att ta alla 3 barnen själv till civilisationen själv. Hugo oroade sig över att J var själv. Han ville hjälpa pappa. Vilma tog det lugnt.
Började katastrofplanera. Hur länge räcker vatten och mat? Vad gör jag om jag stöter på farliga djur som Dingos, ormar, spindlar?
Tänkte, börja inte gråta nu Anna! Om någon kommer måste jag hålla ihop. Kan inte sitta här med tre ungar och snörvla. Bit ihop!

Ca 40 min efter att Johnas hade gått kom en bil i motsatt riktning. Jag satt ihopklämd i baksätet och matade Nova. Bilen blinkade och jag satt där bak och undrade VAD GÖR JAG NU? Som tur var kom chauffören fram till mig. Jag ursäktade mig och sa min man är borta, jag kan inget om bilar, vet inte hur man kör 4wd och är själv med tre barn i bilen. Han var lugn verkade inte ett dugg förvånad. Frågade om jag kunde köra. Som tur var hade han en vinsch. Han vinschade loss mig och jag var tvungen att köra i sanden till närmaste mötesplats. Phu, I made it! Nu var det bara att vänta på Johnas. Min hjälte som hjälpte mig loss lovade att plocka upp J om han såg honom och köra tillbaka. Efter 10 min kom äntligen J, i en annan bil. Det blev ett kärt återseende och kärleken växte ytterligare. Tydligen måste man släppa ut luften i däcken för att kunna köra i sand. Fick hjälp med det och sen vägbeskrivning dit vi skulle. Var tvugna att stanna och lyfta en stock av vägen en gång och vad tror du låg under den om inte en Tarantella!!! Typiskt att J ska få alla dessa upplevelser. Lyckades komma fram till resorten i Happy Valley och kunde äntligen skratta åt situationen. We made it alive!
Resorten var mysig och bungalowen stor. Vi bestämde oss för att köra ute på stranden till Eli Creek och Maheno wreck där vi hade varit 1999.

Hade underbara minnen av hur vi flöt med strömmen vid Eli Creek men blev lite besvikna. Det blev inget bad. Dessutom fanns det sötvattenormar i vattnet.

Vraket såg ut som vi mindes. Att köra bil på stranden är så häftigt!!!





Dag 2 hade vi bestämt oss för att åka till Lake McKenzie. En underbart vacker insjö med kristallklart vatten. Resan dit blev skumpig och rädslan för att fastna hängde över oss. Väl framme blev det härliga bad och lek i sanden. Vi kände oss så lyckligt lottade över att vara här igen.


När vi sedan, i god tid, med tanke på att något kunde hända på vägen, åkte mot färjan blev det återigen körning på sandiga smala vägar. Och vad tror ni hände? Jo, ett stort träd hade ramlat över vägen. Eftersom vi precis hade kört ner för en backe och det inte fanns någonstans att vända var vi fast. Jag och Johnas gick ut för att försöka flytta trädet men det var för stort. Som tur var kom det 3 bilar till varav ena bilen hade vinsch. Efter ca 1 tim arbete var trädet borta och vi kunde spinna vidare. Tack och lov för män och deras leksaker. Klart man ska ha en 4wd, en vinsch, en bra såg, en yxa, en rejäl kniv m.m. Nu fattar jag!


Full av sand på hela kroppen ska jag nu ge er tips på saker att tänka på om ni åker till Fraser Island:
Ta inte egen bil. Åk hellre med guid tur. Om ni gör det:
-se till att vara en duktig och modig förare.
-Ta med dig vatten och mat i bilen.
-Planera in ordentligt med tid.
-Släpp ut luft ur däcken till nästan hälften.
-Håll koll på tidvattnet. Under ca 2 tim är inte stranden körbar.
-Åk aldrig ensam utan se till att ha följebil.
Övrigt som kan vara bra att tänka på:
-Var försiktig med barn och Dingos. Man måste ofta inta mat i inhängnad för att inte Dingos ska komma för nära.
-Tänk på att det inte finns täckning på ön.
-Det rekommenderas inte att bada från stranden pga hajar och maneter.
-Besök Lake McKenzie.
Over and out! Nu tillbaka till Surfers efter 3 av våra bästa dagar i Australien. Lite äventyr förgyller livet när dem väl är över.
Biljardspel på Fraser Island retreat

Johnas NJÖT av sin köttbit!

Denna "lilla" groda och 3 stora ödlor bodde på vår resort.

skriven
Spännande! Det är dom här sakerna man kommer ihåg!