Ev sista blogginlägget från Australien
Jag har gått och dragit mig för att skriva detta inlägg. Har känt mig tungsint sista tiden, inte depprimerad men som om jag stängt av känslorna. Jag har en förmåga att göra det ibland. Sen kommer allt. Plupp så rinner allt ur mig och sen är det bra. Det känns väldigt tråkigt att lämna Australien och detta liv. Vi är i sorg. Känns som en av de bästa perioderna i vårt liv håller på att ta slut för tidigt.
Tänk er ett stressfritt liv tillsammans med dina barn och din partner. Tror inte många småbarnsföräldrar upplevt det mer än kanske för en weekend eller en 2 veckors charter. Tänk dig att du går upp på morgonen och känner dig utvilad, trots en bebis på 5-10 månader som vaknar 1-3 gånger/natt. Bara för att du går och lägger dig i tid och för att du har en partner att dela vaknätterna med. Inte för att vi sover på dagarna. Tänk dig att under 6 månader inte ha en tid att passa, förutom några fåtal som t.ex. flyg, hinna träna innan gymet stänger kl 21.00. Tänk dig att du hinner leka, läsa, busa, lära dina egna barn att skriva, läsa, räkna, simma, tala ett nytt språk i flera timmar dagligen. Inga stressiga förskolelämningar som föregåtts av att du nästan tryckt ner mackan i halsen på barnet eftersom det tar sådan tid att få i sig en liten smörgås, tvingat på barnen kläder, din egen tröja sitter bakochfram med tandkrämsfläckar och lite snor på axeln. Ingen stress till jobbet där du ständigt, hela dagen funderar över hur du ska hinna hämta i tid, få i barnen lite nyttig mat för att hinna till barnens träningen. Inga funderingar "Har jag varit och kissat idag? Visst var jag lite kissnödig kl 12.00 men struntade i att gå?" "Kommer jag orka ta den där löprundan kl 20:30 när ungarna sover? Jag måste ju hinna förbereda jobbet till imorgon också. Hinna rätta de där 30 uppsatserna och ge feedback eftersom morgondagens lektion bygger på bearbetning."
Phu! Jag blir trött bara av att tänka på hur en dag kan se ut där hemma, en vanlig vardag i småbarnsföräldrars svenssonliv.
Hur ska vårt "nya" liv som heltidsarbetande 3 barnförälfrar bli? Hur minimerar vi stressen i vårt liv utan att ge avkall på allt det roliga. BALANS! Finns det ordet ens när man har småbarn förutom på yogapasset man ev hinner till för att träna sig i att andas. Träna sig i att andas. Låter ju hellöjligt!
Jag kommer sakna mina barn i samma sekund jag lämnat dem på förskola och skola. Jag kommer sakna min man och älska honom lite extra när jag sitter i bilen på väg till jobbet med kaffet och mackan bredvid mig eftersom jag inte hinner äta hemma. Jag kommer bli glad av mina kollegor som löser vikariefrågor och stressar runt för att hitta allt som ska med till lektionen och alla elever som står och väntar på morgonen, förväntansfulla och glada men ofta lite trötta. Jag kommer känna att jag har bästa jobbet när jag har de där guldstunderna. Alla var där, de lyssnade, genomförde, lärde sig och jag kände mig nästan överflödig. När barnen är hämtade och man fick bonusbarn med sig hem, middagen står på bordet, man hinner plocka undan, man läser godnattsaga och sen lägger sig i soffan, helt utmattad och kan kolla Facebook och mail, då kanske det kommer kännas rätt bra ändå. Jag kommer älska helgerna med vänner. Jag har ju trots allt den bästa familjen, det bästa jobbet och de finaste vännerna.
Hej Sverige! Snart kommer vi.
Hejdå Australien! See you soon.
Nu ska jag bara fortsätta sörja en underbar tid i livet, sola, bada, ta hand om sjuka barn och bara njuta! På fredag blir det like avskedsfest! Snyft!!!
4 dagar kvar...
