Oväntade möten
Klockan är 20:30 och vi sitter i husbilen på väg från Taupo, ett underbart vackert ställe. Sjön som är central i staden är faktiskt en krater från en vulkan.
Igår skålade vi på att livet skulle vända. Idag blev vi hembjudna till en nyazeeländare vid namn Niel. Johnas träffade honom i morse och började prata. När vi sen satt och åt frukost svängde en bil in bredvid husbilen. Det är ju han sa Johnas. Han jag berättade om. Han kanske vill något? Japp, Niel knackade på och erbjöd oss att komma hem till honom. Han sa att vi kunde få komma dit och duscha, tvätta, stå över natten mm.
Ehhh??? Hur ska vi göra undrade Johnas. Vi hade ju tänkt åka vidare. Klart vi åker dit sa jag. Det är sånt här man minns för resten av livet. Sagt och gjort, vi åkte dit, umgicks, tvättade, duschade och bjöd Niel på pasta Carbonara. Niel visade sig vara en väldigt trevlig herre med 5 vuxna söner, snickare till yrket, pensionerad, mycket fint hus (visade sig vara ett sommarhus) med en massa olika framgångsrika företag i N.Z. Barnen älskade att vara där, fick låna leksaker och blev väl omhändertagna. Niel lagade dessutom en skada i plasten på vår husbil som uppstod 2 dagar tidigare. Wow! Jag är så imponerad av människor som Niel. Givmild, generös med sig själv, spontan och hjälpsam. En riktig vardagshjälte. Han och hans fru hade också rest runt i en husbil i 3 månader i Europa. Säkert förstod han hur mycket man då uppskattar att möta dessa vänliga själar. Precis som våra nyfunna vänner i Wellington. De har gjort världens resa i Afrika. Tror faktiskt att jag glömt att skriva om dem. När vi var på Te Papa i Wellington blev vi efter några minuters samtal hembjudna till en familj i Wellington. Han kom från N.Z, hade svensk fru, 2 barn och hade bott i Sverige i flera år. Vi blev såklart jätteglada men var också lite nervösa men vi hade en underbar kväll. Hugo och Vilma fick nya vänner och även Johnas och jag. Det blev en andra middag på tillbakavägen från sydön till nordön och lika trevligt denna gång. Tack Klara och Daren! Det är människor som er som ger livet det där lilla extra.
Och vet ni vad:
-Johnas och barnen kom ihåg min namnsdag. Fick ett fint delfinhalsband som barnen hade valt.
-Jag och Vilma fick se 2 "spermwhales", kaskelottvalar, hundratals delfiner, en albatross och en säl när vi var ute på valsafari i Kaikoura.
-Livet kommer nog lösa sig och pengarna kommer nog räcka.
Nu är vi framme i Matamata (Hobbiton). Dags att sova snart. I morgon väntar nya äventyr i Auckland där vi dessutom har blivit erbjudna att parkera vid Niels andra hus, precis vid vattnet.
See you!
Dagens gulligaste Hugofråga;
-Mamma, tror du att jag kommer ha lätt för att få en flickvän när jag blir stor?
